blomma

Swedish

Etymology

From Old Swedish blōme, from Old Norse blómi, blóm, from Proto-Germanic *blōmô.

Pronunciation

• IPA^(key): /blʊ.ma/

• Audio:

  (file)

Noun

blomma c

1. a flower
2. (colloquial, dated) wife

   Anläggningen besöktes av direktören med blomma och barn.

   The site was visited by the manager with his wife and children.

Declension

Declension of blomma
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	blomma	blomman	blommor	blommorna
Genitive	blommas	blommans	blommors	blommornas

Related terms

• blom
• blomblad
• blombord
• blombotten
• blombukett
• blomdoft
• blomflock
• blomfoder
• blomfrö
• blomfäste
• blomglas
• blomholk
• blomhylle
• blomkalk
• blomklase
• blomknopp
• blomkolv
• blomkrans
• blomkrona
• blomkruka
• blomkål
• blommerad
• blommig
• blommor och bin
• blomskaft
• blomst
• blomster
• blomstjälk
• blomstra
• blomstring
• blomställning
• blomvas
• blomvass
• blomvippa

 

Verb

blomma (present blommar, preterite blommade, supine blommat, imperative blomma)

1. (sometimes followed by ut (“out”)) to flower, to bloom, to blossom

Conjugation

Conjugation of blomma (weak)

	Active		Passive
Infinitive	blomma		—
Supine	blommat		—
Imperative	blomma		—
Imper. plural1	blommen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	blommar	blommade	—	—
Ind. plural1	blomma	blommade	—	—
Subjunctive2	blomme	blommade	—	—
	Participles
Present participle	blommande
Past participle	blommad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• blomma ut
• blomma över
• blomning
• utblommad
• överblommad

 

References

• blomma in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (8th ed., 1923)

Further reading

• blomma in Svensk ordbok.