dubbelgångare

Swedish

Etymology

From dubbel (“double”) +‎ gånga (“to walk”) +‎ -are (“-er”), possibly modeled on German Doppelgänger.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈdɵbɛlˌɡɔŋarɛ/, [ˈdɵ̞̌bːɛ̠l̪ɡɔ̂ŋːa̠ɹɛ̠]

Noun

dubbelgångare c

1. doppelganger (ghostly double of a living person)

Declension

Declension of dubbelgångare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	dubbelgångare	dubbelgångaren	dubbelgångare	dubbelgångarna
Genitive	dubbelgångares	dubbelgångarens	dubbelgångares	dubbelgångarnas

References

• dubbelgångare in Svensk ordbok (SO)